Väckarklockan ringer och jag vaknar med ett ryck. Klockan är 6.00 på morgonen och det är fortfarande mörkt ute. Förutom min vanliga morgonrutin packar jag med mig utebyxor, extra innekläder och min Seure-namnskylt. Klockan är nu 07.30 och jag rusar till bilen för att hinna till föreläsningen som börjar i skolan klockan 08.10.
Min koncentration under föreläsningen är bra och jag antecknar aktivt. Plötsligt blinkar telefonen till, det har kommit ett förslag till ett arbetsskift. Jag öppnar den och tittar, ett nattskift på barnens canceravdelning under veckoslutet. Perfekt, jag bokar den och fortsätter att anteckna. Under rasten pratar de andra studerande om hur stressigt det är att få sina arbetsturer att passa ihop med läsordningen.
Till all tur har jag inte detta problem, jag kan skräddarsy min egen tid, alltså kan jag gå in via min telefons Seure-applikation och skrolla igenom arbetspass. Det finns flera varje dag att välja mellan.
Föreläsningen slutar klockan 10 och jag rusar tillbaka till bilen. Jag skall hinna till 10.20 till ett dagis. Under denna arbetstur skall jag arbeta som barnskötare i en grupp med åldern 0-2 år. Arbetspassen på dagis ger mig massor av energi. Barnen är glada att se mig igen. Här har jag varit flera gånger tidigare. Jag känner barnen väl samt personalen. Stämningen är trevlig. Arbetspasset slutar lite före 17 och det är dags för mig att åka hem. För att jag har en ledig dag imorgon, passar jag på att fara och klättra sent på kvällen. Veckoslutet nalkas och jag börjar få pirr i magen.
Barnsjukvården är det område inom vilket jag vill specialisera mig som sjukskötare.
Jag har nog tidigare gjort arbetspass på barnkliniken, men det är alltid extra pirr i magen inför en ny avdelning med ny personal och nya patienter. Kommer de att ta väl emot mig? Kommer jag att hitta fram? Har de kläderna nära avdelningen så jag inte behöver vandra runt på sjukhuset.
Jag går in genom huvudingångarna och tar hissen upp till avdelningen. Jag andas lugnt och går in och desinficerar händerna samtidigt som den första skötaren kommer emot.
– Moi, olen sairaanhoitajaopiskelija Nicole Fredriksson, tulisin tänne keikalle.
Min klump i magen försvinner snabbt när vårdaren smilar och välkomnar mig.
– Oletko ollut täällä ennen?
Jag svarar att jag inte varit det, men berättar hurdan erfarenhet jag har från tidigare. Hon visar mig runt på avdelningen och visar var jag kan byta om till arbetskläderna de har på avdelningen. Nu känns det bra och jag går in till kafferummet och vi har rapporten inför nattskiftet. På barnavdelningarna jobbar jag främst med patienter som behöver konstant övervakning. Det är det jag gör denna natt. Arbetsturerna varierar, ibland är man under mycket press. I dag är det lugnt och barnet hålls stabilt under natten. Efter nattskiftet ger jag rapport till den skötare som kommer till samma arbetsuppgift som jag. Hen har nog redan fått en allmän rapport, men jag redogör för den mera i detalj. Efter mitt nattpass tackar jag vårdarna och de undrar om jag kommer igen. Jag svarar att jag gärna kommer.
Glad och trött går jag till bussen och väntar på att få gå hem och sova.